När jag växte upp hade vi aldrig någon bestämd tid när vi skulle komma hem och äta, mamma sa aldrig ”klockan sex är det mat” utan om vi ville komma hem och äta så fick vi göra det. Jag tyckte det var skönt att va så fri till att göra vad jag ville men samtidigt tyckte jag att det lät så trevligt när mina vänner alltid sa att dem skulle äta. Eller när jag fick vara med dem och äta.
Så ville jag också ha det
Så nu när jag själv är vuxen och har barn så försöker jag ordna så att vi ska äta tillsammans i alla fall en dag i veckan. Jag vill gärna låta mina barn göra vad dem vill men om vi har en kväll tillsammans i veckan så räcker det.
Under den här middagen brukar vi prata om allt mellan himmel och jord. Ofta pratar vi om vad som har hänt än så länge undet veckan, i skolan och med kompisar. Jag märker att hela familjen tycker det är kul att prata med varandra och diskutera saker.
Förra veckan när vi åt var det ordet ergnomi som disskuterades vilt. Min äldsta dotter hade fått ergonomi som ämne i skolan, och då skulle vi förklara för dem yngre barnen också vad ergonomi betydde, men det var inte det lättaste.
Den äldsta dottern tyckte att ergonomi var ett jätte intressant ämne att läsa, vilket jag tycker är bra då ergonomi faktiskt är väldigt viktigt att ta upp. Jag hoppas att dem gör det på fler skolor och inte bara här.