Vid skilsmässor och separationer så handlar det ofta om känslor – stora sådana – som kan vara svåra att hantera för berörda parter. Det är sällan som en separation eller en skilsmässa sker helt utan friktion och utan några som helst problem – ofta är ju nämligen denna brytning en slags reaktion på en handling där man exempelvis kan se att otrohet kan spela en stor roll. Vid sådana tillfällen är det svårt för de inblandade att agera på ett vuxet sätt och man ser inte saker rationellt eller med klara ögon. Det här drabbar – tyvärr – i många fall barnen som de kan vara inblandade och det är om dessa som en vårdnadstvist också handlar.
En vårdnadstvist handlar alltså om vilken av föräldrarna som ska ta hand om barnen och det är också detta som gör detta ämne så pass känsligt som det är. Så fort barn involveras så ändras nämligen förutsättningarna och om man tar en vanlig skilsmässa – där inga barn finns – så kan ju de vuxna egentligen bråka och vara hur oresonliga som helst. Det drabbar ju bara dem själva i slutändan. Vid en vårdnadstvist så blir problematiken så mycket större och mer komplext och det är också därför som många barn – i och med en vårdnadstvist – också får ärr som följer dem genom hela livet.
Man ska här säga att vissa typer av en vårdnadstvist är oundvikliga och där man måste genomföra en sådan för att skydda barnen. Här kan man direkt peka på allvarliga saker som alkohol- eller drogmissbruk, psykiska sjukdomar, eller grov brottslighet. Vid sådana allvarliga saker så måste man naturligtvis genomföra en vårdnadstvist för barnens bästa.
Det är vid de andra tillfällena som en vårdnadstvist kan kännas onödiga och där man i många fall måste kunna lösa denna fråga på ett annat sätt. Här menar vi alltså vid sådana triviala fall – i sammanhanget – som emempelvis otrohet. Visst, detta är ju moralisk förkastligt och hemskt – men är det verkligen ett skäl till att din forne partner inte är lämplig som förälder?
Här måste man alltså som vuxen kunna lägga ner stridsyxan, bete sig rationellt och – framförallt! – tänka på det bästa för sina barn. Är verkligen en vårdnadstvist rätt väg att gå, finns det andra lösningar och kan jag agera på ett annat sätt? Detta är frågor som berörda parter bör ställa sig innan man driver sitt ärende så långt som till en domstol för att lösa en vårdnadstvist. Väl där finns nämligen ingen återvändo. Skulle det gå så långt är det förstås viktigt att hitta en bra representant. Ett bra tips är att läsa på om hur en jurist som specialiserat sig på vårdnadstvister arbetar och utgå från det.
Hantera en vårdnadstvist på bästa sätt
Hur man på bästa sätt undviker att hamna i en vårdnadstvist med sin förre partner handlar i första hand om att få till stånd en dialog. Denna dialog behöver inte ske mellan er på egne hand utan i de allra flesta fall så är det bäst att använda sig av extern hjälp.
Alla kommuner i Sverige är tvingade, enligt lag, att erbjuda hjälp vid en vårdnadstvist och detta gör man för att man hela tiden sätter barnens bästa i första rummet. Kan man ta hjälp att genom samtal lösa sin konflikt så ska man också göra det – ibland kan saker och ting redas ut genom att en tredje part kommer in och bara lyssnar eller moderar ert samtal i rätt riktning.
Man ska även här komma ihåg varför ni skaffade barn, hur ni trots allt haft ett liv ihop och hur ni på bästa sätt kan dela er framtid på varsitt håll – en vårdnadstvist ska vara den absolut sista utvägen och går det så långt – ja, då måste barnen återigen sättas först.
Hur reagerar barnen vid en vårdnadstvist?
Hur barn reagerar vid en vårdnadstvist är väldigt olika – alla barn är ju individer och därmed är det svårt att fastställa något som fungerar som formel och legio för ett barns beteende vid en vårdnadstvist.. Klart står i allafall att det inte är någon lätt situation som uppstår för ett barn vid en vårdnadstvist och att det kan vara svårt för dem att hantera denna utan att själva känna sig skyldiga.
Barn har en förmåga att själva ta på sig skulden och känna att det är de som bär skulden till denna vårdnadstvist – då det ju egentligen faktiskt är tvärtom. Här måste man alltså våga samtala med barnen i fråga och verkligen förklara den uppkomna situationen för dem och få dem att inse att skulden inte är deras.
Våga tala till och med barnen på ett vuxet sätt – de är klokare än vad vi tror och för varje litet ord så når man också längre in till sitt barn. Här handlar det alltså i första hand om föräldrarnas roll och dessa måste också vara medvetna om att inte smutskasta den andra föräldern. Man kan liksom inte lägga all skuld på den andra parten för att försöka framstå som bättre – var objektiv och förklara så gott det går varför denna vårdnadstvist uppkommit och framförallt; skuldbelägg inte.
Ta även hjälp av professionella terapeuter, psykologer eller kuratorer vid en vårdnadstvist och använd de visdomar dessa besitter – kan inte du få barnet att förstå så kanske de kan göra det betydligt bättre. Att vara stolt och inte tros sig behöva någon extern hjälp vid en vårdnadstvist är bara ren och skär dumhet. Återigen – och detta kan inte nog poängteras – det handlar om dina barn och deras framtid. Gör den så ljus som det bara är möjligt – en vårdnadstvist kommer, som sagt, att ge dem ärr för livet ändå. Se till att lindra detta så gott det går.
Anhörigas roll vid en vårdnadstvist
En lite bortglömd roll i vårdnadstvist spelas av de anhöriga och gemensamma bekanta som föräldrarna i fråga har och hur dessa ska agera. Här är rådet att försöka hålla sig så objektiv som möjligt och vara en god lyssnare snarare än en person som kommer med en massa goda råd. Var den vän som verkligen behövs – det är vid svåra tillfällen som vid en vårdnadstvist som man som allra mest behöver stöd.
Lyssna, döm inte och försök inte mästra. Var en vän, helt enkelt.