Jag sitter mycket och skriver. Min stora dröm är att, innan jag dör, fått publicerat en bok. Jag kan inte berätta hur många gånger jag har gett mig på det projektet, för det vet jag inte, men jag kan däremot säga att jag avslutat det lika många gånger.Största anledningen är egentligen att jag själv inte tycker att det jag producerar är bra. Och sen börjar tankarna gå. Om jag inte tycker att det är bra, varför skulle då någon annan tycka det? Nä, precis!
Ursäkter och åter ursäkter
Den andra anledningen till att jag aldrig slutför det som jag påbörjar, det är att jag inte direkt har någonstans att sitta. Istället sitter jag vid köksbordet eller i soffan, med resultatet att kroppen värker efter bara ett par timmar. På så vis blir det ingen bok skrivet.?Nä, jag skulle vilja ha ett riktigt skrivbord. Kanske till och med mitt egna lilla kontor med ett skrivbord och en stol, och kanske en liten hylla i hörnet. Helst med en höj-, och sänkbar stol så att den kan anpassas efter bordet.
Kommer någon vilja lyssna på vad jag har att säga?
Det viktigaste är ändå att det är ordentligt, seriöst, på allvar. För hur skall jag annars kunna ta mig själv på allvar, eller producera något som någon annan tar på allvar? Det är lite som fenomenet, älska dig själv annars kan ingen annan älska dig. Typ.
Jag tror ändå att ett helt nytt skrivbord hade löst många av mina problem. Min ryggs problem åtminstone, och de säger ju att man skall vara glad för det lilla.?Frågan är bara om det är bättre med ett höj-, och sänkbart skrivbord eller en höj-, och sänkbar stol? Eller måste man verkligen ha både och?
Du kanske vill läsa mer om mitt problem, i så fall kan du göra det här.